En liten konstnärPRIVAT Intro. |E |F#m |H7 G#m |E |A |Hm E |A E |A E 1. Vinden är vresig, kölden sträng. Var god mot en liten stalledräng |A F#m |Hm E |A E7 |A ty önskar han något för egen del är det bara ett Magdeburgerspel. |C# |F#m |F# |H Det skulle han fingra små visor på som skulle all socknen med häpnad slå |E |F#m H |E H7 |E och folk skulle färdas i mil och mer att höra hans handklaver. Intro. 2. Vresig är vinden, kölden sträng. Han kröker ihop sig, vår stalledräng. Dock snart ska han sitta i höghet stor och fingra på knappar av pärlemor. Då blir det att säga vid kvarn och kross: En märklig man - en bekant till oss. Han gick här och frös precis som vi - ett stort geni. Intro. 3. Så kunde det falla ibland ett ord, fastän luft är luft och jord är jord så att troligt är att vår stalledräng fryser sig stel i kölden sträng. Fryser sig fast, precis som vi och aldrig blir stor och berömd och fri utan bara får gå där, dag efter dag, som vi med förgrämda anletsdrag. Intro. Ð